Banta
Jag är 15 år och lider av fetma. Detta tror inte många eftersom jag inte är så där jätte stor. MEn jag ligger lite över gränsen till fetma. När man tycker man är tjock och ful vill man förändra det snabbt. Då tänker de direkt att smal går hand i hand med snygg. Så därför börjar dem banta. Min mamma hade anorexia nervosa. En sjukdom där man äter extremt lite eller ingenting och tränar överdrivet mycket. Hon började med att gå på en diet som bestod utav 3 hallon båtar per dag i en vecka. Den andra veckan så åt hon 2 hallon båtar. Då går man ju ner i vikt. Det förstår vem som helst men biverkningar är - man blir asocial, man blir besatt av utseende samt mat, musklerna förtvinar, man har ingen ork till något o.s.v. Är detta det liv man strävar efter? Eller tittar man i tidningar, på tv, datan och tänker sådär blir jag också om jag gör detta. Nej det funkar inte. Sluta kritisera er själva. Det var bara för 5 veckor sen jag såg ner på mig själv. Sen kom vändpunkten och jag tänkte: Jag är här det jag gör, hur jag ser ut och den jag är får de andra ta för att jag vet att jag är vacker och jag har min rätt att vara här och göra min gej. Nu är jag mycket säkrare i mig själv och jag känner det så fort jag träffar mina kompisar eller socialiserar mig i skolan. Man får ett mycket rikare liv på så sätt.
Det var nära att jag började svälta mig själv. Det var när jag träffade en person som helt plötsligt var jätte smal efter ett liv i övervikt. Jag frågade hur hon hade gått till väga och hon förklarade att hon svalt sig själv av olika anledningar. Eller kanske inte svalt sig själv med avsikt men hon åt inte. Hon sa det inte, hon antydde det inte med det var något hon gjorde som fick mig att må så dåligt att jag i 3 dagar knappt åt något. Som tur var hjälpte min mamma och mina vänner mig ut ur det spåret. om de inte hade gjort det skulle jag bara skjunkit djupare och djupare. Jag har också försökt spy upp det jag ätiti pga ångest men det har aldrig lyckats.
Nu är jag inne på att äta normala portioner till min fysiska aktivitet. Det vill säga träning. Detta funkar. Ja har tyvärr nått ett stopp som jag försöker komma över. Hoppas ni förstår vad jag menar och förstår också att jag lärt mig av mina misstag.
Vilka ser egentiligen bäst ut?
hmmm. nu blir jag förundrad. det finns en tjej, en härlig tjej som hjälper dig i vått och torrt och som fick dig bort från dessa svältvanor. OCH HENNE NÄMNER DU INTE!? du kan nog gissa vem.. / Ms. D!
Det är ju verkligen bra att du nådde vändpunkten. Man ska vara nöjd med sig själv, visst det finns alltid något man vill ändra på men det är lika bra att acceptera sin kropp. Jag är aldrig nöjd över min mage och höfter och efter tre månader som student så har dessa blivit större, pga all alkohol. Så det blir att ta det lugnt med detta ett tag och efter jul ska jag börja träna :)
Men jag ska inte börja träna för att jag vill gå ner i vikt utan för att må bra. :)
migrän är aldrig roligt, jag har proppat i mig en massa alvedon så får vi se hur det går
Bra skrivet!
Jag har själv också problem med vikten och kroppen, haft enda sen jag var liten.
Enligt mitt bmi börjar jag närma mej "fetma" och det är helt sjukt. Varför? För att jag inte e så fet. Jag väger mer än folk tror att jag gör. Ofta är det bara siffrorna på vågen som stör mej, jag kan helt enkelt bara inte leva med att väga så mycket, vare sig jag e lite rundare eller helt normal.
Att gå ner i vikt e dock det svåraste jag nånsin gjort i mitt liv...det vill ju bara gå åt andra hållet!
sorry det var jag som skrv den föra kommentaren :)
sv: åh jag e helt värdelös när det kommer till att behärska sitt sötsug! Jag har själv inget problem alls på dagarna, så jag försöker ta vara på det iaf. Kvällarna är helt omöjliga.
Jag har väldigt många gånger förut bestämt att "nu får jag inte det och det osv osv" och förbjudit allt sånt. Det har aldrig funkat FÖR MEJ, högst några dar. Nu kör jag istället på det där "ät precis vad du vill, men i måttliga mängder". Det funkar bättre.
Jag har vissa perioder då jag kan äta en massa nyttiga saker faktiskt som "godis". Ett tag åt jag maassor med typ kiwi och vindruvor. Nu äter jag nån god cornflakes, eller riskakor med ost. Det är jättegott och innehålelr ju inte såå mycket kalorier.
Jag tycker man ska testa sig fram och hitta nåt som man både tycker e gott och hälsosamt. Men att strejka från en massa ska man nog ha en massa viljestyrka till!
Sen en sak som faktiskt funkar för mej ibland e att helt enkelt bara föreställa mej min drömkropp. Sen om man nån dag tycker man har varit jätteduktigt med maten och träningen, då KÄNNER man sig redan smalare och känner sig mera motiverad.
Jag brukar kolla på massa bilder av människor jag tycker e snygga, då blir man också mera peppad.
Sist vill jag säga att, även om det såklart e individuellt, så tycker jag det är heelt onödigt att testa på någo piller som sägs ska minska sötsuget (t.ex. mulberry)då sötsug ofta kan vara (iaf för mej) mest psykiskt. Då är det tankesättet som ska ändras.
Shit va långt det blev, hoppas du orka läsa :P
