mymademiracle

Det djupaste man kan känna för en människa är kärleken. Jag såg idag filmen Jag saknar dig. Jag har ingen tvilling men jag har en syster och jag skulle inte klara mig om hon försvann. När livet var skit. Då var hon där för mig och jag var där för henne. Vi vet att vad som helst än händer så är det vi två. I grund och botten kommer det alltid vara hon och jag. Och det är just därför jag är så rädd. Om något skulle hända. Om det ofattbara skulle hända som egentligen bara händer andra, då skulle min grund försvinna. Då skulle jag också vilja försvinna. För att veta att hon skulle vara borta. Att hon alldrig skulle vara där när de hårda orden raserar mina skyddande väggar. Det är en tanke jag inte står ut med. Hon är hälften som ligger närmast mitt hjärta. Det var en dag för inte så länge sen som det kunde blivit sanning. Jag var då sovande i min säng. Att det fanns en chans att jag nästa dag skulle vakna och min grund var borta det är en obeskrivlig tanke. När jag fick reda på vad hon för en kort stund önskade blev jag kall. Tills jag en dag började gråta. Sen var det på ett sätt över och hon vad fortfarande där. Jag är lycklig att jag har en sådan underbar syster! Hon är en del av mig!

Imorgon slutar ett kapitel i mitt liv. Det kapitlet heter Skogåsskolan. Imorgon delar jag och mina vänner det sista minnet där. Jag har gått där i 10 år. Sedan jag var 6 år gammal. När man är liten tänker man ¨Wow, vad stor man är när man går i 8:an o 9:an¨. Men nu när man har gått både 8:an och 9:an känner man sig inte så jävla stor. Man känner sig ganska liten. Nu är det våran tur. Ta sig ut i världen. Bli mer självständig. Klara sig på sin egen hand. Är jag redo? En del av mig säger ¨Klart du är, gå och ta världen med storm!¨ och en annan säger ¨Kan vi inte stanna upp ett tag och ta det lungt, kanske ett år till?¨. Men jag vet att nu är det dags och ta klivet som alla har tänkt igenom så länge. Nu är det dags att ta klivet ut och komma ett steg närmre vuxen livet. Livet alla längtar efter men fasar över. Det är ett stort steg att lämna sitt liv bakom sig och bygga ett nytt med bara några av de gamla byggstenarna kvar. Det ända man kan göra är att göra det bästa av vad som komma skall.
Det blir vad man gör det till!


 
 
Några bilder ifrån skolan! Kanske ser tråkig och sliten ut men ni ska veta hur mycket jag lärt mig där. Och hur bra lärarna är!

Hej sitter just nu på sjukhuset för att få reda på mina prov resultat. Vill inte höra orden: ''vi vet inte vad det är men vi ger dig det här'' eller något sånt. Jag har missat så mycket i skolan. Men jag ska tbx till måndag. Längtar dit. Ska på möte med syo på fredag pga mina fucked up gymnasie val. Hoppas det ordnar sig. Bye!

Hej. 
 
I söndags åkte jag till akuten och där tog de några blod prover och andra tester. Doktorerna där bestämde att jag skulle bli inlagd. Jag har gått igenom ex antal prover och några jag aldrig vill göra igen. Innan jag blev inlagd skulle jag få en kanyl i armvecket som man tar olika blodprover ur. Det  visade sig dock att jag hade väldigt svåra vener att sätta kanylen i så det tog ett tag. Först satte sjuksköterskan kanylen i en för liten ven. Det gjorde ont men jag andades igenom det och sedan hittade hon rätt ven. Nu är jag hemma på permission och imorgon ska jag tillbaka dit för att få reda på mina provresultat. Då beslutar också Reumatolog doktorn om jag får åka hem igen eller inte. Jag har fortfarande ont men jag kan gå och använda händerna igen. Kunde till och med borsta håret imorse. Hoppas det går bra att borsta tänderna ikväll också. Nu blir det bär för mer C-vitamin.

Bye! 
 



Här låg jag i 2 nätter! :(

Hej.
Jag vet inte vad som är fel på mig. Som titeln lyder började allt i onsdags innan NO:n. Det var då jag böjade få ont i den främre deln av foten innan tårna. Jag kunde knappt gå och fick krypa in i badkaret för ett bad. Dagen efter hade jag lite ont i fötterna men då började både halsen och min tumme göra vansinnigt ont. Det var nästan som om jag hade stukat tummen för att den blev svullen och oanvändbar. Senare samma dag började mitt vänstra pekfinger ha samma sympton som tummen men det blev inte lika allvarligt. Under en tid har jag haft eksem som ser ut som nässel stick men de lugnade ner sig till nu då de har flammat upp. De kliar inte men det svider och är irreterade. På Fredagen vaknade jag av något som kändes som träningsvärk fast jag ej har tränat. Under dagen började min kropp göra mer och mer ont och för varje rörrelse gnydde jag. Min Tumme var lika svullen och mina handler gjorde extremt ont för varje rörelse. Jag började gråta p.g.a. smärtan. Idag lördag Har jag ont i alla muskler och leder. Jag är ytterst stel och behöver hjälp med många saker för att kunna ta mig runt. Min fot har nu börjat göra mer ont och jag haltar. Mina handleder gör fortfarande lite ont. Min stelhet är p.g.a. smärtan. Det är ett mirakel att jag kan skriva det här eftersom jag bara kan skriva med mina 2 pekfingrar med händerna som klor. Jag ska vara ärlig. Jag är rädd. Jag vet inte vad detta är eller om det är något allvarligt. Det enda jag vet är att jag har ont och skolan kommer troligen bli utesluten. Vilket ger mig mkt stress. Det ända jag vill göra är att ligga still då gör det inte ont. Jag är rädd. Vill inte att ngt hemskt ska hända.

Mycket fest på senare tid och det är bäst. Ska duscha. godnatt! <3