Sista dagen sista minnet
Imorgon slutar ett kapitel i mitt liv. Det kapitlet heter Skogåsskolan. Imorgon delar jag och mina vänner det sista minnet där. Jag har gått där i 10 år. Sedan jag var 6 år gammal. När man är liten tänker man ¨Wow, vad stor man är när man går i 8:an o 9:an¨. Men nu när man har gått både 8:an och 9:an känner man sig inte så jävla stor. Man känner sig ganska liten. Nu är det våran tur. Ta sig ut i världen. Bli mer självständig. Klara sig på sin egen hand. Är jag redo? En del av mig säger ¨Klart du är, gå och ta världen med storm!¨ och en annan säger ¨Kan vi inte stanna upp ett tag och ta det lungt, kanske ett år till?¨. Men jag vet att nu är det dags och ta klivet som alla har tänkt igenom så länge. Nu är det dags att ta klivet ut och komma ett steg närmre vuxen livet. Livet alla längtar efter men fasar över. Det är ett stort steg att lämna sitt liv bakom sig och bygga ett nytt med bara några av de gamla byggstenarna kvar. Det ända man kan göra är att göra det bästa av vad som komma skall.
Det blir vad man gör det till! 
Några bilder ifrån skolan! Kanske ser tråkig och sliten ut men ni ska veta hur mycket jag lärt mig där. Och hur bra lärarna är!
